torsdag 1 oktober 2009

Vad är ni rädda för?

Flitig metroläsare som jag är har jag denna veckan följt debatten angående kvinnor som bär slöja. Satt och knappade på datan en kväll då jag såg en bild på en tjej som hade brunt långt hår som hängde längs ansiktet. Då kom jag helt osökt att tänka på debatten om bärandet av slöja och sökte på en bild på en tjej med slöja. Efter att ha jämfört de båda bilderna såg jag att dom täckte exakt lika mycket. Det var lika mycket hår på tjejens huvud som det var tyg på tjejens med slöja. Anser folk då att denna tjej bör klippa av sig sitt hår?

Vissa tycker att man ska ta seden dit man kommer. Vilket jag håller med om när det gäller språket och de svenska lagara. Men att dom ska behöva dölja sitt ursprung är bara fel. Skulle ni isf tvinga dom att fira midsommar eller jul?
Skulle ni tvinga dom att äta griskött?
Oftast inte!
Varför?
Jo för att det är något ni inte ser. Ni ser inte vad dom gör på julafton eller vad dom äter där hemma, därför bryr ni inte er. Men slöjan ser ni. Om ni fick en vegeterian på besök där hemma, anser ni även då i detta fall att personen ska ta seden dit den kommer och tvinga den att äta kött?
Om ni skulle flytta till ett främmande land där kulturen är helt olik den svenska, skulle ni då vara beredda på att ge upp allt ni står för och har uppfostrats till?
Att sätta sig in i en annans situation kan vara svårt och många man ställer frågan till säger att dom skulle följa kulturen. Men det är lätt när man inte står där i ett främmande land och varken vet ut eller in. Om ni skulle komma till en kultur där det exempelvis hör till att sy ihop flickors slidöppning till dom ska gifta sig eller skär av deras klitoris med smutsiga knivar, skulle ni tillåta att dom gjorde det på din dotter?
Nu är detta lite mer drastiskt men principen är densamma. Det tillhör deras kultur.

En mamma hade skickat in att hon var orolig för sin dotter då hon en dag kommit hem och sagt att hon ville bära slöja för att några av hennes kompisar bar det och hon tyckte det var fint. Barn påverkas lätt av sin omgivning men dom är heller inte dumma i huvudet. Föräldrar som upplever detta kan hur lätt som helst sätta sig ner och förklara att det tillhör deras kultur. Lika lätt som dom kan förklara att man inte ska slåss.

Andra tycker att det det är stötande med slöja. men jag vet också folk som tycker det är stötande med punkare. för vilket ser värst ut?
En tjej med slöja eller en tjej med grönt hår, nätstrumpor och pieringar i hela ansiktet?
Vem skulle ni helst prata med/anställa och vem skulle ni bli mest rädd för en mörk kväll? Punkarkulturen tillhör från början inte den svenska kulturen men har med tiden blivit mer accepterad och det har aldrig varit förbjudet. Den har precis som slöjor ansetts vara olämpligt på vissa arbetsplatser mm men det är på väg att försvinna. Vi har idag många olika kulturer i Sverige och då menar jag bara inte folk från olika länder. Vissa är punkare andra hip hopare. Vissa äter kött andra inte. Vissa bär slöja andra inte. Om det nu är så hemskt med slöja varför är det då okej med keps eller luva på jackor och tröjor?
Det är samma material och täcker lika mycket. Jo, för att svenskarna är så förbannat rädda för förändring. Svennekulturer gillar sin röda villa, sin hund och volvo. Allt annat känns skrämmande.

Så vad är det egentligen som är problemet?
Är det det stackars lilla tygstycket eller är det rädsla?
Om jag får säga vad jag tror så är det rädslan. Rädslan över att se något nytt, rädsla att möta något man inte är så insatt i eller förstår och rädslan över att den svenska kulturen ska försvinna. Den svenska kulturen är så sjukt tråkig och diskret. Ät potatis sill. Men vad du än gör så sjung inte nationalsången. för du kan ju inte vara stolt över ditt land. Men för att se ironin så om man kollar på Sveriges stolthet så svarar dom flesta Zlatan, som ironiskt nog kommer från en annan kultur. Sverige är en av dom mest blyga kulturer där det mest utstickande är små grodorna kring midsommarstången. men sjung aldrig för högt, grannarna kan ju se eller höra. svenskarna är rädda.

Men tänk på den rädslan jag pratade om innan. Rädslan över att se någonting nytt, möta något man inte är insatt i eller förstår rädslan över att ens kultur ska försvinna. tänk på den och tänk på vad våra flyktingar känner när dom sätter sin första fot i Sverige. För rädslan där är nämligen densamma...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar