Ronja och jag!

Igår kväll satt jag och min moster och stortjöt till Marley och jag. Eller jag iaf men jag vet att hon har också gråtit till den filmen. Jag tror att alla hundägare eller djurvän där ute som ser denna har berörts eller kommer beröras av denna filmen. För det är sant dom säger. En hund älskar dig vilkorslöst.
När jag satt där och grät kom jag så klart att tänka på min egen hund och även mina gamla hundar. Jag har fått ta farväl av två hundar än så länge.
Den första var Donna, en fluffig liten schäfer som kom till oss när jag var tre år gammal. Jag har inte mycket minne från henne det enda jag kommer ihåg är dagen hon dog. Jag kommer aldrig glömma när jag hörde pappas bil komma. Jag tittade ut genom fönstret och såg en blå sopsäck ligga på släpet. Då visste jag vad som hänt. Jag grät, mamma grät och pappa grät. Pappa begravde henne bakom garaget och mamma målade en fin sten med hennes namn på.
Efter Donna kom Dippsy till oss. En galen hund som pappa inte alls gillade. Hon var väldigt jobbig. Vet inte hur många foton vi har där hon sitter stolt i ett hav av sönderriven reklam och tidningar. Hur många gånger man kom hem och det låg sopor över hela lägenheten eller alla klagomål vi fick av grannar för att hon satt och yla när vi inte var hemma. Men trots allt det gjorde det lika ont i bröstet när mamma och mormor kom en dag. Dippsy hade nästan gett upp. Hon kunde knappt gå så ont i kroppen hon hade och mitt sista minne av henne är när hon använder sina sista krafter för att hoppa upp i bilen för att åka iväg. Trots att jag såg henne plågas så kunde jag ändå inte låta bli att önska att hon skulle få stanna lite till. För min skull. Och det hade hon gjort, för hon älskade oss vilkorslöst och även fast man såg hur ont det gjorde blev hon alltid lika glad när man kom hem. Men hon hade aldrig för ont för att hitta på bus. Efter Dippsy bestämde vi oss för att inte skaffa fler hundar. Men det dröjde inte länge i nnan jag hittade min vovve.
Ronja, det största puckot man kan hitta. Hennes förra ägare hade varit riktigt elaka mot henne och hon var rädd för allt. Om en människa varit med om det hon varit med om hade den människan aldrig litat på en människa igen.
När hon kom till oss var hon rädd för allt. Hon skakade så fort hon gick i närheten av en bil. Prasslade man med en plastpåse slängde hon sig ner på golvet och när dammsugaren kom fram sprang hon och gömde sig. Höjde man rösten eller gestikulerade för häftigt kom hon krypandes. Antog att det var henne vi skällde på eller att vi skulle slå henne. Denna stackars hund var så rädd och det gjorde ont i en att se hur hon mådde. Men hur mycket hon än plågats av sin förra ägare tvekade hon aldrig på att ge oss vilkorslös kärlek. Vi fick jobba länge med Ronja för att hon skulle bli bra och fortfarande kommer det fram ibland. Men jag kan säga att det har varit värt var enda sekund. Denna nu helt galna, knäppa och underbara hund har satt spår hos nästan varenda människa hon mött.
Hon är som ett barn som ständigt söker kärlek. Hon hoppar utan tvekan upp till en, lutar huvudet mot en, pressar sig och grymtar belåtet. Älska mig, mata mig och lämna mig aldrig.
Hon vet. Så fort något är fel så vet hon och hon kommer på sturt.
Sista tiden har jag inte mått så bra och inte klarat av att sova själv. Ett tag sov jag på soffan med mamma men sen fick jag flytta in på rummet igen. Mamma föreslog att Ronja skulle sova hos mig. Det gick bra och jag kände mig trygg. Förutom en natt. Ronja sov nere vid mina fötter när jag vaknade och började storgråta. Ronja vaknade och tittade på mig. hon ställde sig upp. Jag flyttade på mig och hon kom och la sig bredvid mig istället. hon visste att jag var ledsen och hon kom för att trösta. visserligen snarkar hon som en gris men hon fanns där, hon fick mig att sluta gråta.
Ronja betyder väldigt mycket för mig och hon är mer än en hund för mig. Jag vet att en dag kommer även hon att bli gammal. Ingen lever för alltid. Men Ronja är speciell och kommer alltid att finnas hos oss. När den dagen kommer tror jag många kommer att gråta.
För vem du än är, vad du än gör kommer Ronja alltid bli överlycklig när du kommer och älska dig vilkorslöst. Vare sig du vill eller inte. Det finns ingen som hon. kommer nog aldrig göra det heller. Men hittar jag en, vet jag att det är Ronja som inte var riktigt klar hos oss än...